missunfaithful

Börjar bli jobbigt nu, känner stor press för att det är så mycket som ska inhandlas innan bebisen kommer.. Det jobbiga är väl egentligen ekonomin, jag har bara ett jobb där jag inte får så mycket timmar som jag skulle behöva.. Och hitta jobb är ju inte så jävla enkelt det vet ju alla.. Jimmy va alla fall på arbetsförmedlingen igår och nu ska vi skicka in papper så han kan söka a-kassa, vilket jag verkligen hoppas att han får.. Det löser sig ju alltid på nåt sätt men jag hade önskat att jag hade ett stabilt liv, med allt vad jobb och sånt innebär innan jag fick barn.. Nu blev det inte så och då får man ju helt enkelt göra det bästa av situationen även om det vissa stunder känns fruktansvärt jobbigt.. Men jimmy är ett grymt stöd och utan honom hade jag inte klarat det här uytan brutit ihop för länge sen..

Vill förtydliga att jag inte ångrar att vi behöll barnet eller skyller på bebisen för det är inte dens fel<3